Om att sätta prestationsinriktade mål
En av de löpcoacher som jag inspireras mycket av är Kent som skriver bloggen Snabba fötter. Vi har inte särskilt mycket gemensamt träningsmässigt och därför kan han ge mig intressanta perspektiv på saker jag går runt och funderar på. Jag tror på att välja ut ett par personer som man tror på och följa dom, inte att ha massor av åsikter och tankar i sitt flöde som ifrågasätter och kritiserar. Det är det som är utmaningen med träningsbloggar, instagram och liknande. Det som är sanning hos en blogg är myt hos en annan, om ni förstår hur jag menar.
Kent skrev för ett tag sedan om att sätta upp och ibland missa mål. Han har en bra twist på fenomenet med tre prestationsinriktade mål fast i olika svårighetsgrader. I stället för att bestämma att du ska springa milen under 1 timme, eller att klara 5 kilometer på 25 minuter så kan du bestämma tre nivåer.
Guld är 60 min.
Silver är 62 min.
Brons är 65 min.
Ibland lägger vi så mycket värdering i att nå en viss tid, repetitioner eller en vikt att vi missar att det kanske viktigaste syftet med att sätta upp mål är att öka vår motivation. Genom att gardera sig och sätta mål med olika valörer så ökar chansen att vi genom vår prestation bibehåller vår motivation och kan fortsätta dagen efter med bibehållen glöd. Oavsett om vi vann guld, silver eller brons så lyckades vi med något och det ger oss drivkraft att fortsätta kämpa. Mål som är för högt satta kan skrämma oss och göra oss nedsänkta när vi inte klarar dom. Mål som är realistiska och mätbara på ett konkret sätt ökar vår motivation. Och det är motivationen som gör att vi fortsätter. Månad för månad. År för år.
