Life goes on
Hoppat i myskläderna efter en härlig cykelklass ikväll. Lite spontant men när kollegor behöver hjälp ställer jag alltid upp och vickar om jag kan.
Hans och Baxter fick träffa två olika barnspecialister på sjukhuset idag och nu har vi fått nya bud. Det är inte alls scharlakansfeber. Ytterligare en penicillinsort är utskriven och vi har fått en akutremiss till en hudspecialist för barnläkarna kunde inte säga vad det är för sjukdom Baxter har fått. Hans bölder har torkat under dagen vilket känns så skönt och Baxter är jätteglad dagtid. Natten är alltid katastrof men Hans är så duktig och tålmodig med honom. Eftersom läkarna inte vet vad det är vet de inte heller om det smittar men efter tre dygn med penicillin så “ska” faran vara över, speciellt när blåsorna är så torra nu. Jag tycker oavsett inte att Baxter är redo för förskola, han behöver få en bra natt först och styra upp balansen. Lite fyllovarning på honom märkligt nog.
Jag kan säga att vore det inte för att Hans och min familj är så starka, stöttar, peppar och hjälper till hela tiden så skulle livet kännas tufft just nu. Med ett starkt nätverk runt oss så kan livet fortsätta parallellt med oro, tårar och vård av bebis. <3