Om att skapa motivation

 Igår läste jag en intervju med en av Sveriges mest kända träningsprofiler. Han har en image av att vara “hard core”, “inga ursäkter” och kan upplevas som rätt arrogant av många även om hans träningsböcker säljer väldigt bra. I intervjun pratade han om motivation och menade på att “träningsmotivation skapas genom att bita ihop underkäke med överkäke och stå ut”.
 
 För mig känns det så avlägset att träningsmotivation ska förknippas med något negativt, något som ska genomlidas. Jag tror verkligen inte att all träning är fantastisk och att träning alltid ska vara roligt. Men om den generella synen på motivation kring träning handlar om att “bita i ihop” och man applicerar detta som en allmän rekommendation eller regel till människor, då tror jag att man är fel ute.
 
 Träningsmotivation får man inte, den skapar man. Ibland kanske genom att bita ihop men allra oftast av att man väljer att göra något som man tycker om att göra och kan se värdet i utförandet, både på kort och lång sikt. Om man alltid måste “bita ihop” för att genomlida ett träningspass, då tränar man inte för att nå en hållbar hälsa. Om du har satt upp mål, som du med hela ditt hjärta vill uppnå, då kan din drivkraft att äntligen en dag få uppleva något du strävat efter vara all den motivation du behöver. Sätt upp ditt mål högt på en piedestal som du kan snegla mot då och då och bli glad över att se. En vacker dag kommer du att nå målet. Om du är rädd för att pelaren ska välta över dig, och din kamp handlar om att ta dig upp till stående igen, då är det inget bra mål.
 
 Eller vad tycker ni?