Reunion

I år är det 10 år sedan jag tog studenten från Tessinskolan i Nyköping och flyttade tillbaka till Stockholm efter att ha bo på Kanotgymnasiet, ett idrottsinternat. De tre åren i Nyköping är bland de bästa åren i mitt liv, allra mest tack vare att jag fick dela varje dag tillsammans med Karin, Lina och Anna. Vi har varit oskiljaktiga sedan 10-12 års ålder. Vi har vuxit upp tillsammans och delat allt. Tårar och glädje, sorg och ilska – precis som tonåren ska vara, ingenting har vi behövt vara ensamma med. Idag, några barn, giftermål och utlandsflyttar senare, sågs vi alla igen. Senaste gången vi hängde var på min helt fantastiska möhippa nere på Österlen en helg, så överraskad och oerhört tacksam över att bli firad då, men det var 2 år sedan. Det har kommit och gått partners i våra liv, men alla är alltid lika välkomna och spännande tycker jag. När vi bor så långt i från varandra (Okej, Lina och Gustav bor 20 mil bort, inte dödslångt men Anna och Johan hänger ju i Dubai mest) är det så fint att få träffa och umgås med dessa personer som mina vänner valt att dela sina liv med. Härligt med kärlek!
Trots en regntung himmel och sedan ett långt skyfall så har vi haft en grym dag med först parkhäng i Bergsgruvan, lunch på Grekiska Kolgrillsbaren på Ringvägen och sedan en promenad vidare till Drakenbergsparken och glasstopp vid minigolfbanan. Vi fick huka för regnet på vägen hem till oss, tacksamma för att det inte börjat regna tidigare under dagen.
Härhemma har vi haft massa lek, sorterat ut fina kläder ur Sixten och Baxters garderob som får byta familj och snackat massor. I november föds det femte barnet i gänget, det är exakt ett år mellan barnen med Sixten äldst och Noah yngst, till i november då den nyaste bebisen till Team Mighty Ducks (haha, vårt interna lagnamn, fråga inte varför) föds.
Hans serverade sin grymma Caesarsallad till middag och så hade vi glassprovning med 4 byttor från vår favorit 18 smaker på Timmermansgatan. Det blev en lång och händelserik dag för alla barn och vuxna, de små somnade gott till slut.
Tack tjejer för mycket skratt och en så toppendag!

Jag fotade faktiskt inte så mycket under dagen, det var fullt upp med annat. Men här: Glasspaus i Tanto för gänget.

Tant Karin gick all in i sin roll och körde gungracet med 100% engagemang.

Sixten är väldigt stolt över att kunna åka i den stora gungan nu.

Mina barn var lite lagom svartsjuka på mitt engagemang för Noah. De kan dela sin mamma med varandra men när det kommer in en bebis i bilden. Där går gränsen. 🙂