Pigga ben
Jag går mycket på känsla i min träning. Om jag har planerat ett pass men känner mig sugen på något annat så följer jag i princip alltid den känslan. Idag hade jag tänkt springa intervaller 30-90 sekunder långa cirka men redan ett par meter från porten så kändes benen så pigga och lätta att jag snabbt planerade om i huvudet och ställde in mig på ett distanspass. Ett distanspass för mig går egentligen inte särskilt fort men är rätt långt. Mitt fokus ligger då på ett starkt och effektivt löpsteg med en hög aktivitet i bålen. Stockholm visade sig från sin bästa sida, så länge som batteriet i Iphone funkade så var musiken peppande och benen jobbade på kilometer för kilometer. Jag improviserade och omvärderade efterhand och plötsligt hade jag rundat Södermalm på 11 km och lagt på 2 extra så kvällens pass blev 13 km långt och ca 70 min. Det är rekord sen Lidingöloppet i höstas där jag fick någon mental spärr mot att springa långt. Nu kanske den spärren är borta och hjärnan är på banan tillsammans med benen igen. 🙂
Vindjacka och underställ bara idag, första gången i år!
Vi har börjat sälja kokosnötsstrumpan Gococo på Rosa Skrot. Min löparguru Ida säger att strumpan är lika viktig som skon när man springer och jag köper alltid okritiskt allt hon säger så när jag fick dessa och några par till med kompressionsfunktion för blodcirkulationen och form för att minska risken för skavsår så kör jag 100% på dessa. Jag har en hög variant också som jag inte hunnit prova än.
Stockholm i mitt hjärta.
Typ mitt i den här bilden dog batteriet.