Allra käraste Sixten
Jag vill börja med att tacka alla ni vänner och läsare, kända som okända som lämnat meddelanden och peppat oss!
Sixten är vid gott mod idag. Han får fortfarande smärtlindring var fjärde timme men däremellan både pratar och skrattar han. Nätterna är värst, då verkar Sixten ha riktigt ont och gråter en stilla gråt i sömnen. Jag vyssjar och buffar och sjunger så att han ska känna sig lugn och trygg men han är väldigt ömsint, ynklig, kramig och sårbar.
Jag lägger upp några bilder för att visa hur de här två dagarna tett sig för oss, först tänkte jag ta en paus från bloggen, men den ligger mig så nära och jag vet att jag i efterhand kommer att vilja läsa om dessa dagar.
Vi skar ut lagom mycket för att gipset ska få plats.
Sixtens nya min ackompenjeras av ett morrande utan dess like!
Det går att leka även om man är handikappad
En glad, mätt och kladdig kille
Trots gipset kan Sixten sitta själv!
Har du borstat tänderna?!
Jag känner mig i betydligt bättre form idag jämfört med igår som var en riktig helvetesdag, jag ville bara försvinna. Gråtklumpen har flyttat från gommen ner i halsen vilket innebär att jag inte börjar gråta varje gång jag öppnar munnen, utan bara i bland.
Dagens lista:
-Anmäla skada till försäkringsbolaget.
-Ringa BVC och berätta vad som hänt.
-Boka ny röntgen.
-Boka läkarkontroll på ortopeden.
Vi har fått en tid för att röntga benet ytterligare en gång och i samband med det ska vi träffa en läkare som bedömer hur vi ska gå vidare med Sixtens vård och rehabilitering.
Idag har vi varit hemma hela dagen och myst under täcket i soffan. Sixten kan ligga både på mage och rygg och leka kortare stunder men rörligheten är klart begränsad med en stor gipsklump som väger massa. Han är frustrerad över att inte kunna ta sig till leksaker genom att åla eller rulla och tålamodet tryter snabbt. I eftermiddags gick vi alla tre en promenad ner till NK och fikade semla, sedan gick vi förbi Gstar och tröstshoppade lite kläder åt oss vuxna. Jag köpte något så värdsligt som ett par jeansshorts att ha på Gran Canaria om några veckor. Hans köpte en cool hatt, en jeansjacka och ett par byxor. Skönt att få vara lite ytlig när tankarna annars är väldigt mörka just nu.
Jag vägrar att använda trehjulingen efter olyckan så Sixten fick åka framåt i fyrhjuling istället.
Än en gång; tusen tack för ert stöd i den här tragiska perioden i Sixtens, och mitt liv. Jag är övertygad om att vi kommer att gå stärkta ur det här, men just nu känns det tungt. Jag har läst alla era sms, facebookmeddelanden och bloggkommentarer och känner mig glad över att så många och så bra människor finns för oss!