Jag är ju långt i från en festtjej; jag dricker extremt sällan alkohol och är så kvällstrött att det är som ett skämt. Att jag inte dricker kaffe och därför blir bakis av fyra cola light under en galamiddag är också en merit. Men om gårdagen vara gala och glamour så är söndagen dagen då träningskläderna åkte på igen och jag var på gymmet klockan 09 i morse för att köra klass. Några timmar hemma i sängen på dagen och sedan kom dagens höjdpunkt; transportlöpning. Jag läser flera bloggar skrivna av tjejer som transportlöper, alltså tar sig från A till B springandes. Jag började cykla till och från jobbet för en månad sedan och har mentalt laddat för att börja springa också. Idag skedde det. Och efter 5 minuter tänkte jag “varför har jag inte gjort det här förut?” Solen sken, musik i öronen och ett riktigt mål med löpningen; Sats Odenplan och PTkunder.
Jag körde ett relativt lugnt tempo och tänkte att jag skulle kunna hålla det under en mara. Lagom flås och lagom tryck i benen. Behagligt.
Påminn mig om känslan när klockan är 05 en regnig tisdagsmorgon också. För det är onekligen viktigt med bra förutsättningar för att transportlöpning ska vara en euforisk upplevelse.
Söder-Odenplan via Västerbron
Man måste ju ta sig hem på något sätt också.
Jag fick ett par tights från Röhnisch igår med antishakefunktion, nog de skönaste paret träningstights jag någonsin haft på mig. Mycket smickrande modell och de håller rumpan på plats, I like! Jag har extra small i Nike annars och i dessa är small perfekt. Rekommenderas starkt till löpartjejer som vill hålla fast saker på sin plats!