BVC
Sixten och jag ser på Mitt liv som hund. Det är nog en av de mest fantastiska svenska filmer som jag har sett. Jag älskar att skådespelarna pratar dialekt till skillnad från alla nyinspelade svenska landsortsfilmer. Jag gillar barnen som tillåts vara barn. Jag gillar Anton Glanzelius.
Det känns som en bra uppladdning inför den stund som i Sixtens tre månader långa liv kommer att vara jobbigast för mig; vaccinationen…
Håll tummarna för att det går bra för lille Sixten och att han efteråt är lika glad som vanligt.