Hundfjällets trollskog
Vet ni, Sixten somnade aldrig i bilen igår. Han höll sig vaken hela vägen från Stockholm till Sälen! Det var en ganska smärtfri nattning vid 1930 igår kväll med andra ord. Sixten har ett eget sovrum här medan Baxter sover i ett allrum på övervåningen utanför Hans och mitt sovrum. Mormorn får dela på undervåningen med Sixten. Vi åt en kycklinggryta med röd curry till middag igår och sedan bastade Hans och jag och satt ute på altanen och svalkade oss.
Baxter var lite orolig i natt men Sixten sov hela natten, 12 timmar i egen säng som vanligt. Vi har börjat med risvälling till Baxter nu som vi blandar 70/30 med refluxvällingen. Han spyr ju en del fortfarande men hostan är helt borta nu, för första gången på 5 månader.
Idag har vi varit på utflykt. Det barnvänligaste området i Sälenfjällen, både vintertid och på sommaren är nog Hundfjället. Där finns det barnvagnsparkering för sovande barn som övervakas av personal, rullbandslift, barnvänliga backar men framförallt; TROLLSKOGEN.
Min mamma och jag promenerade med gräbsen i Donkey från vår stuga i Tandådalen till Hundfjället för att möta upp våra vänner Sofia och Jonny och deras döttrar samt deras kompisar och barn. Vi var med andra ord ett stort gäng som tog oss an den långa backen upp till starten av Trollskogen, för tro inte att vi valde den korta bakvägen upp bara för att vi hade med oss två syskonvagnar. Är man i fjällen så är man.
Vi kämpade oss upp för den branta backen för att komma till toppen. Jag försökte bygga upp lite trolsk stämning så att barnen skulle bli uppmärksamma på vad de såg i skogen men andra familjer som upplevde trollskogen samtidigt som oss var inte alls lika måna om att barnen skulle lyssna på ljudhistorierna och titta efter troll. Nä, de ville att barnen skulle klättra upp överallt, det skreks, barn trillade av statyerna, tårar, barnen slog med pinnar på statyerna och så vidare. Min barn kommer aldrig få bete sig så, framförallt inte ute i skogen. Jag tycker att man ska visa vördnad för naturen och de djur som bor där. Man behöver inte skrika för att visa att man är glad.
Våra barn var så duktiga och tittade nyfiket på alla fina trästatyer. De tyckte nog båda två att de installationer som hade ljudhistorierna var bäst medan de äldre barnen tyckte om stugorna man kan gå in och titta i var spännande. Vi avslutade såklart trollskogspromenaden med ett besök i våffelstugan. Våfflor med grädde och hjortron- eller hallonsylt smakade bra efter bergsklättringen. Sixten och Emelie har blivit helbundis efter alla våra timmar tillsammans. Sissäm och Ämäliii som de kallar varandra håller ihop i vått och torrt även om Emelie vill hålla hårdare om Sixten än vad han vill. Han dissar lite när hon vill hålla honom i handen men innerst inne är de två bundsförvanter.
Det var ju perfekt att Sofia och Jonny var här uppe samtidigt som oss. Nästa vecka börjar tjejerna på förskola och då antar jag att vi kommer att ses mer sällan på vardagarna. Sofia ska ju jobba hon också. Sofia och jag har umgåtts mycket sedan Ida, Alfvan och Alex började jobba efter sina föräldraledigheter. Förut var det ju alla vi som hängde hela tiden.
