Långpass

Jag fick oväntat sällskap i form av min lillasyster Agnes på dagens långa löppass. Vi pratade i telefonen och jag frågade om kvällens planer och hon liksom jag skulle springa ett pass, perfekt med pratkompis när man ska springa i prattempo.
Jag startade med 2 km själv till Liljeholmen dit Agnes kom med bil. Sedan tog vi Liljeholmsbron, Rejmersholme, Långholmen, Västerbron, Norr Mälarstrand, Riddarholmen, Stadsgårdskajen, Sofia skola, Folkungagatan, Medborgarplatsen och så var jag hemma. Agnes lämnade jag av hemma hos sig på vägen.
Efter 12 km tycker jag att det börjar kännas ordentligt i knäna, det dämpas efterhand men mot 15 km så drar det rätt rejält i ledbanden i knäet. Det gör inte ont men kroppen är bra på att berätta hur det känns. Totalt 17,5 km i 5:45-tempo. Det var väldigt mörkt på Liljeholmen och farten var låg när det inte gick att se rötter, annars låg vi på 5:10-5:30. Nu har jag sprungit över 50 km på 8 dagar, det är nog rekord någonsin. Nästa rena löppass blir först på torsdag när det är dags för backträning i Hammarbybacken igen. All denna löpfokus är enbart för att jag ska prestera på Lidingöloppet och nå mitt mål på sub 2:45. Jag ser inget egenvärde i att vara duktig på att springa så här långt, inte för min kropp och hjärna. Jag vill vara stark, explosiv, tajt och samtidigt muskulös, uthållig och snabb. Man kan inte vara bäst på allt men bra på mycket. Jag blir superstark med liten insats men får slita järnet för att bli lika relativt uthållig. Alla har vi våra styrkor och svaghet.