Minns ni?
Ni kommer väl ihåg monsterspyan from hell som kablades ut genom TVapparaterna i serien vi alla älskar att hata; danska Unga Mödrar. För er som missade dansk TVhistoria så gör jag en snabb sammanfattning:
Kristina flaskmatar sin några månader gamla son. Bebisen halvsitter i hennes knä. När sonen är färdig visar mjölkersättningen sig från sin bästa sida genom att spruta ut ur munnen och landa på pyjamas, lakan och mamma Kristina. Själva kräkssekunden spelas fram och tillbaka i slow motion gång på gång så att vi alla verkligen kan se vilket tryck denna gigantiska spya kommer med och skräcken som denna monsterspya framkallar i bebisens ögon.
Well, say hello to his twinbrother.
Vid 02 började Sixten pipa så jag tog upp honom och ammade en stund, sedan skulle han få en slurk från flaskan tänkte jag. I samma sekund som flaskans sugnapp möter Sixtens läppar exploderar hans ansikte. Ut genom munnen sprutar det kopiösa mängder. Spyan from hells twinbrother kommer med sådant tryck att det ser ut som att Sixtens ögon ska explodera. Den lilla kroppen förvrids i djupa plågor som att den vore besatt av ett ont väsen och Sixten bryter ut i en öronbedövande sorg.
Jag springer nerför den branta trappan med en Sixten så blöt att han lika gärna kunde ha tagit ett bad med pyjamasen på istället för att 5 minuter tidigare legat i djup sömn. Av med både hans och min pyjamas. Sixtens sirenliknande sorg börjar avta och ta skepnad i form av en katolsk moder som sörjer sin döde son. Han ojar sig och stönar, hans små ögon som skrattat åt morfar hela kvällen är utbytta till två mörka hål, fyllda till bredden av tårar.
Sixten får ta en snabbdusch under kranen i handfatet med blöjan på. Vi går upp till övervåningen igen med en flaska Jif (denna gudagåva) och en handduk för att genomföra damagecontrol. Hur stor är skadan?
Spyan from hells twinbrother har med hjälp av Sixtens magmun och ett par hejdundrade magmuskler landat i två stora pölar två (2) och jag upprepar: två meter bort. Två meter från sängen!
Men; av någon mirakulös anledning, jag måste ha gjort en god gärning i mitt tidigare liv, är lakanen helt oskuldsfullt torra. Inte en enda skvätt av denna pure evil förpackat i form av kroppsvätska hamnade i sängen!
Min Sixten, han kan han minsann! Han vet hur han ska göra så liten skada som möjligt. No damage liksom.
5 sekunder vid bröstet, sedan sover han rofyllt bredvid mig i sängen. Trots att han luktar Stureplan lördag morgon 04.30 får han gosa in sitt lilla ansiktet i min armhåla.
Ingenting på lakanen minsann! Han är duktig han, Sixten. Och han är ändå bara 11 veckor.
Nu somnar vi om. Tack för visat stöd.