Pigga ben

Jäjj! Hemma från löppasset och positivt överraskad!
Jag stretchar aldrig, inte ens efter marathonet i lördags. Jag jobbar med att bygga upp en jämnstark kropp där kroppen löser problem själv. En kort bröstmuskel är oftast mer effektiv att åtgärda genom att stärka ryggen, eller så är bröstmuskeln kort just för att den är för stark i relation till ryggen för att ge ett exempel.
Därmed inte sagt att jag inte jobbar med rörlighet för det gör jag i alla pass men framförallt tillsammans med styrka, som dynamisk rörlighet.
Jag sprang dagens pass i barfotaskor för att locka fram ett mjukt steg som är bra för mina muskler och leder, lite kaxigt kanske men ändå helt klart genomförbart. Under de första 4 kilometerna stramade det lite i högra vaden och det kändes som att någon höll händerna runt benet men när jag drog på farten i 1-minutersintervallerna så märktes vaden knappt.
Vi körde 10 stycken snabba 1-minutare med 1 minut gång mellan varje. Kanske mitt favoritpass. Efteråt kände jag mig stark, återhämtad och kanske har jag fått blodad tand för fler långa lopp. 😉

Ser ut som att jag har jättearmar!

Fick bra draghjälp på farten av den här snabba killen.