Planerat till inställt till bonus
Efter en välbehövlig vilodag i bilen på väg ner från Stockholm igår hade jag planerat in ett löppass idag. Den planerade morgonrundan byttes ut till sovmorgon. Dagsaktiviteten försenades och blev till sen eftermiddag. Jag somnade i bilen på vägen hem till huset och fortsatte sova två timmar till hemma. När Hans väckte mig klockan 19 viskade jag fram att jag hoppade över träningen idag. Men efter några minuter snoozing samtidigt som Hans bytte om till träningskläder kände jag att det banne mig skulle vara grymt skönt med ett träningspass.
Så ett inplanerat pass blev inställt. Och det är ingen katastrof. Men sen blev det ett bonuspass i alla fall och det är nog faktiskt bonuspassen, de pass som sker av längtan, som i efterhand är skönast.
Nu ska jag vila från löpningen i två dagar för att spara mina fötter. Tre löppass förra veckan är mycket för mig och jag är mån om att hålla min kropp smärtfri och glad!
Vi sprang 9 kilometer i tröskeltempo, den fart man kan hålla utan att få mjölksyra men ändå vara trött. Snabbare än snacktempo men en bit ifrån dreggeltempo. Ni som undrar om mina knästrumpor; jag springer med kompressionsstrumpor. Mest för att det är skönt. Det skapar ett bekvämt tryck runt vaderna, man får inga skavsår och de skyddar hälsenorna som på mig är känsliga mot kyla. Att de idag skyddade mot köttslamsor från alla krossade sniglar på vägen efter det stora skyfallet får ses som en bonus.