Det var ju inget fel på Malte inte. Okej att han haltar lite. Och är gipsad från höft till tå. Men humöret är på topp. Och inte går det långsamt för honom heller. Jag skulle snarare säga att han kan klättra högre än någonsin. Och stå upp på stolarna kan han också. Nej, det är inget fel på Malte. Förutom de två frakturerna förstås… Älskade Malte!

Grabbarna grus

Så här gör man!

Älskade två.

Malte gillar mat lika mycket som Sickan

Lil'B chillar i stolen, i jeans han fick av Sally igår

Den randiga tröjan är en amningströja från Boob som jag fick av snälla Marie igår.
Sixten och Malte tydde sig till varandra hela tiden och lekte fint tillsammans hela dagen. Härligt att se. Sixten var inte hos mig en enda sekund från att klev in hemma hos Alex så jag kunde både sitta och bara chilla i soffan och amma massa utan att Sixten hängde och klängde. En självständig kille med andra ord. Som för övrigt sov i sin egen säng till 07.30 i morse. Det är första gången han gjort det någonsin. 🙂
Alex bjöd på saftig kyckling och bulgur medan jag stod för fikat. Timmarna flög i väg och grabbarna var så glada hela tiden så när vi åkte hem 15.30 hade ingen av dem sovit lunch. Sixten somnade direkt i bilen såklart men jag väckte honom härhemma så totalt blev det bara en halvtimme. Pallar inte att han ska vara så svårsövd ikväll också. Det är det enda svåra med att ha två små barn: att söva Sixten samtidigt som Baxter vill ha uppmärksamhet, tutte eller bara kel. Ett lite äldre barn förstår ju mer och kan vänta. Sixten förstår ju inte. Baxter sov mycket under dagen men när han var vaken var han glad och nöjd. Fina lillebror som far och flänger runt med oss.
I alla fall, det var skönt att se Malte vid så gott mod, glad och sprallig. Och Alex verkade mycket gladare idag. Jag vet hur jobbigt det är att se sitt barn med gips men Alex är stark! Duktiga Alex.