Sixten gästbloggar
Denna gång har jag, Sixtens pappa, lovat att hjälpa Sixten lite med ett blogginlägg:
Okej, jag känner jäklar i mig på humör idag… Jag mår bra! Livet leker!
Mätt! Nybytt! Snyggare än på länge!
Det pirrar liksom i kroppen och jag vill gärna leva livet!
– L i v i n g t h e D R E A M!
Jag vet precis vem jag kan fixa som lekkamrat: Pappa! Han är så löjligt lättlurad att det nästan är synd om honom. Jeesus! Stackars sate! Som att sno godis från ett barn.
Kolla noga nu, så här gör man:
Jag flinar upp mig lite lagom, ser söt ut och så låtsasboxas jag lite. Det gillar han! Höger, vänster, höger. Höger, vänster, höger. Glimten i ögat. Och så flina sådär lite snett som han gillar.
Nu är det härligt! Jag är glad. Pappa är glad. Woohoo! Det här är nice så in i helvete!
Tra, la, la! Höger, vänster, höger! Nu kan jag ligga här och flina och lyssna på pappas hjärndöda ”Heeeeeeiij Plutten! Guuuuud vad du är söt och glaaaad!” – Det är trevligt det här.
Jaha, nu har han fastnat. Hakat upp sig. ”Heeeeeeiij Plutten!” Jag behöver omväxling, har han inte lärt sig det än? Uttråkad. Suck. Vi som hade så trevligt nyss.
Åh, nej – nu kommer gråten åkande så där snabbt igen! Känslorna kommer så vansinnigt snabbt farande hela tiden…
Det kommer att gå illa det här! Riktigt illa! Helt överstyr!
Nu svider det i magen. Jag känner mig så ENSAM! Pappa bara maler på med sitt fruktansvärda ”Heeeeeeiij Plutten!” när jag ligger här och känner stor SORG! Var är mamma? MAMMA!!! Kan ingen hämta mamma?
Jag är ensammast i världen. ENSAMMAST I VÄRLDEN!!! MAMMA VAR ÄR DU!!!???
JAG VILL VILL HA KÄK!!! Ta bort tråkmånsen! Jag är JÄTTELEDSEN!
MAMMA!!!