Tankar kring jämställdhet i parrelationen och gentemot barnen

Hej Lofsan!
Du skrev för ett tag sedan (jag är en hyfsat trogen läsare – din blogg ger mig så mycket pepp och inspiration!) att du ville skriva ett inlägg om hur du ser på jämställdhet i er familj. Du skrev att vi nog skulle bli förvånade! Det skulle vara väldigt spännande att höra vad du tänker om ämnet. Vad är svårt i en småbarnsfamilj och hur jobbar ni med det? Hur har din och din mans relation förändrats med två små grabbar? Hur tänker du kring att uppfostra just killar? Jag tycker att du har så genomtänkta och kloka linjer i ditt liv – jag skulle verklgen uppskatta att få höra dina tankar kring detta!
Många hälsningar, Emma
Tack Emma!
Hans och jag har valt att fokusera på det vi tycker om att göra och vad vi själva tycker är viktigt;
Hans tycker om att laga mat. Jag tycker om att städa badrum. Hans tycker om när det är undanplockat och städar ofta, nästan jämt. Jag tycker om att ha koll på barnens garderober och viker tvätt. Hans tvättar, inte för att han tycker om det men han är starkast att bära. Jag har ännu inte varit i tvättstugan. Hans har ett mer avancerat jobb än vad jag har och hans tider går före mina, om vi inte har bestämt något annat är jag ansvarig för hämtning, lämning och vab. Just nu lämnar han två morgnar i veckan och då kör jag PT-kunder från 06 och framåt. Jag är ansvarig för Hans träningsplanering, fast han börjar bli mer självgående nu. (3 år senare)Hans är ansvarig för att tvätta och tanka bilen fast jag kör den mest. Jag är ansvarig för att handla mat, utifrån den lista Hans skickar, om vi inte bestämt något annat. Det går fortast när Hans nattar Sixten så därför gör han det på 30 minuter istället för mina 2 timmar.
Så vi har delat upp områden mellan oss, det sker automatiskt och ingenting vi träter om. Det går per automatik. Ibland kommer en tjej och storstädar åt oss, men hon har inte varit här i nya lägenheten än.
Även om Hans jobbar överlägset mest av oss två så gör han överlägset mest insats i hemmet, dels beroende på att jag tycker om att leka med barnen hellre än att städa efter middagen men också för att jag är ganska slarvig och inte tillräckligt noggrann enligt Hans, han gör det hellre själv.
En period vände sig Sixten enbart till mig för att få mat eller hjälp med något men jag jobbade aktivt med att han skulle söka upp Hans istället och be om hjälp. Det tog cirka en månad innan jag tyckte att det verkar naturligt för Sixten att söka upp oss båda. Baxter är väldigt mammig men jag jobbar aktivt för att han ska fråga efter Hans han med. På nätterna är det helt tvärtom. Baxter sover extremt dåligt, vaknar och hostar cirka 15 gånger per natt och skriker en del, precis som ett spädbarn, och då är det bara Hans som kan trösta honom. Hans är ansvarig för barnen på nätterna eftersom han tål sömnbrist mycket bättre än jag. Dessutom reser han mycket och sover borta 1-2 nätter per vecka och då kan han sova en hel natt.
För mig är det viktigt att fostra två mjuka killar som får vara snälla, gulliga, duktiga och söta. Sixten är väldigt intresserad av att leka matlekar; laga mat, handla, äta och så vidare och det uppmuntrar jag. Vi pratar mycket om att “Pappa lagar mat”. Jag köpte flera dockor till barnen men de visar inget intresse för dem trots att jag försöker. Sixten tycker om att leka med det nya “tjejlegot” som precis lanserats. Jag har filmat en del som jag ska visa er så småningom.
Jag pratar aldrig om flickor och pojkar med barnen utan alla barn är “kompisar”. Det har Sixten nappat på så han tilltalar barn på TV, förskolan och på MiniSats som kompisar. “Hejdå alla kompisar”, “Titta Sixten, en kompis du kan leka med” och “Åh vad många kompisar” istället för att dela upp barnen i kön liksom. Sixten vet inte ens vad en pojke eller en flicka är. Och så vill jag ha det så länge som det går. Jag har pratat med den nya förskolan om detta och de använder samma uttryck om barnen och har ingen könsuppdelning eller markering överhuvudtaget. Det glädjer mig.
Har ni några tankar kring jämställdhet i hemmet och i parrelationen? Hur jobbar ni aktivt med barnens syn på mamma och pappa?