Tankar om att skaffa flera barn

Jag har från flera olika läsare fått frågan om hur det var för mig att gå från att ha ett barn till att bli tvåbarnsmamma så här kommer ett blogginlägg om det, och några jämförelser mellan graviditeter och liknande.

Sixten och Baxter sommaren 2013, nästan som tvillingar.
Vi bestämde oss när Sixten bara var några veckor gammal för att vi ville ha ett syskon tätt i ålder. När jag slutat amma efter 4 månader så blev jag i princip gravid direkt och Sixten var 14, nästan 15 månader när Baxter föddes.
Jag jobbade bara lite grann från att Sixten var ett par månader gammal och fram till sjätte graviditetsmånaden så vi fick aldrig någon riktig slitvardag emellan graviditeterna. Jag jobbade så mycket som jag ville, körde några pass i veckan och ett par PT-kunder. Sommaren 2010 var jag föräldraledig med Sixten och sedan föddes Baxter i oktober.
Min första graviditet var en riktig mardröm och jag mådde så dåligt. Jag blev sjukskriven i vecka 8 för kraftiga blödningar och sedan för sammandragningar. Den andra graviditeten med Baxter i magen var något helt annorlunda. Jag mådde aldrig illa, kunde träna 6 pass i veckan och kände mig galet stark. Min viktuppgång var lika vid båda graviditeterna; 12 kilo men jag vägde mycket mindre efter Sixten. Första gången startade jag på cirka 60 kilo och andra gången på 50 kilo.
Mina båda förlossningar skiljde sig väldigt mycket åt. När Sixten föddes svimmade och kräktes jag av smärta och fick förlösas med sugklocka. Efteråt tog det flera veckor innan jag kunde få kontakt med bäckenbotten och jag hade galet ont i svanskotan. När Baxter föddes kändes det knappt. Jag fick inte en skråma och redan samma kväll kunde jag knipa ordentligt.
De första månaderna; oktober till februari var jag hemma med båda barnen. Även om Sixten och jag hade våra rutiner med 2 timmar promenad varje förmiddag och 2 timmar nap varje eftermiddag så behövdes inte så mycket struktur för att dagarna skulle förflyta smidigt. När vi var hemma alla tre den första vintern var det viktigare med ordning och reda. Vi gick fortfarande ett par timmar varje förmiddag och jag började jobba lite på gymmet när Baxter var några veckor gammal men amning, sovning och blöjbyten fick liksom flyta på.
Barnen hade helt olika behov både fysiskt och mentalt. Som tur är har Sixten, ända sedan han föddes varit så tålamodig, lugn och förstående. Jag minns att det tog flera veckor innan Sixten skrek första gången. Baxter skrek liksom redan före hans entrance om man säger så. Baxter är väldigt mycket människa insprängd i en väldigt liten kropp om man säger så. Diplomatiskt liksom. Jag brukar säga att om Baxter hade fötts som första barn hade det bara blivit ett barn. Precis som att Sixtens extremt förutsägbara humör gjorde att vi blev sugna på ett till barn blev vi avskräckta av någon annans. 🙂
Vi har två barn som alltid sovit rätt kasst, vaknat ofta och velat ha ersättning och senare välling. Sixten sover hela nätter sedan ett år tillbaka, från 3 år och Baxter sover allt oftare hela nätter. Vi har oss själva att skylla eftersom vi aldrig varit särskilt noggranna med kvälls-och nattrutiner. Vi reser mycket med barnen och de får hänga med på middagar, restaurang och liknande. Vi har prioriterat att skapa kvalitetstid från dag 1 och det har vi fått betsla för i form av sämre sömn. I och för sig har det inte drabbat mig lika hårt som Hans då han är mer lättväckt än vad jag är och dessutom inte lika känslig för sömnbrist.
Den allra största skillnaden för mig om jag föreställer mig hur det hade varit om vi bara hade haft ett gemensamt barn är nog förekomsten av konflikter. Barnen bråkar en hel del, fast i princip bara här hemma. Utomhus, hos vänner eller på stan hänger de ihop som bästisar. De gånger vi vuxna behöver lägga oss i hur barnen beter sig är i princip 100% kopplat till relationen bröderna emellan och handlar alltid om hur man ska behandla en kompis. Vi har haft tur, eller vad man ska kalla det, och har aldrig haft vad andra föräldrar kallas trotsålder eller perioder. Hand har inte haft såna konfliktfyllda perioder med sina äldre barn heller så något rätt kanske han gör. 🙂
Jag tror att ni andra med flera barn håller med mig att det allra bästa med att ha syskon till barnen är att de alltid har varandra. Sixten och Baxter är bästa kompisar, de leker med varandra oavbrutet, de har ett eget språk och behöver bara titta på varandra för att förstå hur den andra tänker. Det tajta bandet barnen emellan har underlättat något oerhört i anknytningen till omgivningen. Det har aldrig varit några problem för oss att andra vuxna tar hand om barnen. Oavsett om det är familj, släkt, barnvakter eller kollegor på gymmet så köper barnen alltid läget. De trivs och känner sig trygga med andra vuxna och det har vi jobbat mycket med. Eftersom jag periodvis varit ensam mycket med barnen när Hans jobbat utanför Stockholm har det varit viktigt för mig att kunna ta och få hjälp för att kunna träna som jag vill och även jobba parallellt med föräldraledigheten.
Det är inte lika lätt att få ihop livet med ett eller flera barn men om jag ska ge några tips på hur jag gjort och tänkt för att skapa en vardag och en rytm som fungerat för mig är det dessa:
1.) Bygg upp ett rejält nätverk kring barnen som vill och kan finnas där för dem, oavsett er vuxnas relation. Finns inte släkt finns det kanske vänner eller kollegor som vill finnas i dina barns liv? Vi har helt fantastiska människor i barnens liv som med hjärta och själ för sin egen och barnens skull vill finnas i våra liv.
2.) Prioritera dig själv en timme om dagen så kommer de övriga 23 kännas lättare. Jag har fokuserat på att träna en timme om dagen, då blir jag den bästa mamman jag kan vara, med tålamod, glädje och livslust.
3.) Skriv en lista över vad som är viktigast för dig och din familj. Rangordna ekonomi, kvalitet på mat, tid med familjen, nya kläder, arbetstider, boende, resor, träning, vikt, vänner, jobb, karriär och så vidare. Man kan inte fokusera på allting jämt. Jag har mina prioriteringar glasklara.
Avslutningsvis:
Sänk förväntningarna på hur livet ska vara. Ta en dag i taget och fokusera på att ta aktiva beslut i riktning mot att du och dina barn får en vardag du kommer att se tillbaka på med glädje. Du kan sällan påverka andra människors beteende men genom att göra val som du till 100% står för kommer andra personer att inspireras och följa din väg.
Då blir ni starka tillsammans.