Träningshets?
Jag fick frågan om jag ville vara med i TV4 Nyhetsmorgon för att “möta” en journalist i en liten debatt om träningshets. Journalisten Weidmo vill att andra människor ska sluta posera med sina träningspass eftersom hon tycker att det skapar en obalans där människor som inte tränar blir mindre värda. Jag hade tyvärr inte möjlighet att sitta i TV4 i morse eftersom jag prioriterade att tillbringa tid med mina träningskunder i gymmet men jag vill ändå belysa detta fenomen. Jag tipsade redaktionen om att Heléne Ahlson är en klok tjej, aktiv bland sociala medier och dessutom väldigt populär PT. Debatten blev inte så levande – framförallt på grund av en sak: Weidmo upplever helt subjektivt hur någonting är. Och ingen kan säga emot henne att hon inte får känna så. Men har hon rätt att säga till andra människor hur de ska göra?
Är det verkligen så att politiker och arbetsgivare ser ner på människor som inte tränar? Jag gillar inte generaliseringar och tror att det är svårt att hitta forskning som stöder det påståendet. Den forskning som däremot finns kring arbetsgivares stöd till anställda kring träning och kost visar att för varje krona arbetsgivaren satsar får denne tre till nio kronor tillbaka i form av ökad effektivitet och minskad sjukfrånvaro och anställda som mår bättre och stannar kvar längre på arbetsplatsen.
Alla människor har rätt till en åsikt, att känna på ett visst sätt och inom lagar och regler agera som de vill men jag tror på att man själv får styra de känslorna inåt och rensa upp sina egna led. Om man tycker att facebook är jobbigt och framförallt de vänner som delar med sig av sina fysiska prestationer är det väl bara att radera sitt konto eller ta bort vännen. Att be sina vänner, kollegor eller familj att censurera sig för att man själv inte ska känna sig mindre värd känns som en rätt kass väg att gå.
Hur känner ni kring detta?