Backan & Astrid Lindgren

Fy vilken natt vi har haft! Baxter skrek och hostade oavbrutet från 23 till 03. Då ringde jag vårdguiden för att be om råd. Hon tyckte att vi skulle åka in så att han kunde få en dos så att han skulle kunna sova. Så fort han somnade tog det bara 5 sekunder innan han började hosta, tappade nappen och blev förbannad. Vi fick träffa en läkaren direkt när vi kom in, Baxter hostade några gånger framför läkaren. Precis som jag säger; eftersom hans tillstånd inte är akut, han har varit så här i snart 4 månader så vill inte läkaren ge någon medicin. Jag berättade att varken ventolin eller bricanyl hjälper, molipect kräks han av. Vi diskuterade och jag berättade alla besvär men vad kan man göra mitt i natten åt det när det inte finns något riktigt fel att hitta på kroppen? Jag var ju inte ute efter att diagnosticera, jag vill bara att Baxter ska få sova några timmar på raken utan att vakna var 10:e minut. Sjukt va!? Var 10:e minut hela tiden. Aldrig några längre block. Vem skulle inte bli gnällig då liksom?
Vi fick åka hem utan kortison eller annan medicin och vackert vänta till vår läkartid nästa vecka. Baxter fortsätter hosta och somna till och vakna och bli ledsen. Inget att göra något åt. 🙁 Livet fortsätter, Sixten ska till förskolan, middagen ska inhandlas och så vidare. Jag har inte gjort många knop idag hittills men strax ska jag ut så att Baxter får frisk luft, Sixten ska hämtas klockan tre och så blir det Ica. Life goes on, oavsett om vi får sova eller inte.


Gräbsen och jag på Lindys diner på 7th avenue nära Central Park.