I natt har Sixten ätit varannan timme. Okej att täta och regelbundna måltider håller blodsockret i schack, Sandströmsyndromet med lågt blodsocker=dåligt humör måste ju förebyggas, men varannan timme?! What’s up med det egentligen?!
Och schemamässigt: om matningen startar varannan timme, och pågår en timme. Hur många timmar finns det då kvar till sömn? Hmm.. Mattegeni någon?
Jag fick i alla sova på egen hand en stund i morse då Sixten följde med Kärleken ner till restaurangen redan vid sju. Sigge gjorde med andra ord det som vi alla drömmer om: dubbla hotellfrullesittningar.
Sixten har i alla fall kompenserat sin frånvaro av nattsömn genom att sova hela morgonen och förmiddagen. Vi drar ut på utcheckningen så länge som det går och sedan tar Sigge och jag en sväng på stan innan vi möter upp Kärleken för en Göteborgsmiddag.
Med tanke på hur smidigt tågresan hit gick, då Sixten slaggade hela vägen, hoppas jag på en repris ikväll. Må gudarna vara med oss!
