Framme!

Snöhögen utanför huset plogbilen kör upp varje år är lite högre än när vi firade påsk här förra året och backarna med pistmaskinen i i natt ser riktigt lovande ut.
Vi slapp McDonalds på vägen hit eftersom barnen sov så fint så istället för att stanna i Gävle hann vi åka hela vägen till en ort som heter Korsnäs, söder om Rättvik och stannade på en liten pizzeria. Helt ensamma, heltäckningsmatta och jag åt en kebabsallad. Tio gånger bättre än Donken enligt mig.

Det var någon som frågade om Sixten skulle få åka skidor, om han vill ska jag hyra ett par åt honom. Det finns en rullbandslift i Tandådalen upp till värdshuset som Sixten älskade att åka uppför på förra året. Det blev några rundor under en vecka. Jag tror att han kommer att vilja testa skidor, speciellt när han ser Tom åka som är riktigt duktig. På GIH när vi gick skidlärarutbildningen fick vi lära oss att det är inte förrän i 5-årsåldern barnen har riktig stabilitet och balans för att kunna ha nytta av skidkunskaperna kommande år. Det kan snarare förstöra intresset om man börjar för tidigt och barnet inte vill, fryser, blir ledset, tröttnar, ramlar eller liknande och så skrämmer man bort barnet från skidorna. Men som sagt, om Sixten vill så provar vi, bara han och en vuxen utan Baxter som hänger efter och gormar. En pulka blir det nog i alla fall. 🙂
Det är väldigt skönt att vara uppe i fjällen, vattnet smakar godare, luften är friskare och utomhus är tystare. Härligt! Är ni också svenskafjällenfans? 🙂