Graviditetsstatus vecka 35
Idag är det exakt fem veckor, 35 dagar, kvar till BF och det börjar kännas nära för första gången under hela graviditeten. När jag tittar ner på magen tycker jag inte att den är så stor men i profil i spegeln tycker jag att den ser gigantisk ut?!
Jag har börjat få kraftigare sammandragningar, ofta regelbundna, under någon eller några timme/ar kvällstid. Ibland är de så kraftiga att jag får svårt att andas av trycket. Barnmorskan vill att jag ska minska ner på träningen men jag ser själv inget samband, de kommer oavsett om jag har tränat samma dag eller som i helgen när jag tagit det lugnt i tre dagar. Jag ser så många stora fördelar med att träna och sammandragningarna stör mig inte så jag fortsätter med promenader, cykling och styrketräning så länge jag orkar och det känns bra, jag får inte ont.
Det märks att bebisen börjar få det trångt därinne eftersom jag ofta känner hur han trycker på båda sidor; vänster ljumske och höger sida av bröstkorg/revben, samtidigt. Han är stark också, starkare än vad jag minns att Sixten var i samma vecka. Sixten var mer aktiv men inte med lika tydliga rörelser.
Jag ligger på cirka 9-10 kilos viktuppgång (62 kilo) hittills men än en gång är jag förvånad över att jag fortfarande är så liten i övriga kroppen. Det är kul att jämföra med bilder från samma graviditetsvecka när Sixten låg i magen. 10 dagar efter att Sixten fötts, när allt som hade med graviditeten att göra såsom barn, vatten och blod var borta, hade jag gått ner 8 kilo, till 62. Sedan gick jag ner 10 kilo till med hjälp av striktare kostvanor och en stegvis ökning av träningen till 52 kilo. Ett eller två kilo viktuppgång ytterligare från nu fram till förlossning innebär en in/utskrivningsvikt på cirka 64 kilo. Ponera att graviditeten även denna gång väger 8 kilo, efter 10 dagar av kissande och blödande så har jag sen 4 kilo att gå ner till utgångsvikten som den var när jag blev gravid i januari. Om jag föder ungefär kring BF har jag cirka 80 dagar på mig att gå ner de 4 kilona tills jag ska stå där på playan i Mexico som den M.I.L.F. jag är… 🙂
Ja, så här är jag; jag tycker om att räkna, beräkna, planera och strukturera. Och ja, jag är kroppsfixerad, både av min egen kropp och av andras men det är också det jag försörjer mig på. Kroppsnoja for a living.
Hur noggrant vill ni sedan att jag rapporterar hur jag gör och äter för att komma i form igen och ta fram magrutorna? Träningspassen berättar jag ju ofta lite kort om men kanske vill ni läsa mer om vad och hur mycket jag äter? Som en kostdagbok?
Tillbaks till graviditetsstatus: Jag har börjat förbereda mig mentalt inför förlossningen allt mer nu. Jag hoppas att förlossningsarbetet startar lika tydligt som med Sixten (vattnet hamnade med ett plask på köksgolvet) och att jag slipper sitta hemma och räkna värkar och ta beslutet om huruvida vi ska åka in till sjukhuset själv eller inte. Sixten kommer att stanna härhemma tillsammans med mormor när vi åker in till förlossningen. Han har aldrig sovit en natt utan mig men vi ska mjukstarta nästa helg då mormor kommer hit och vi åker iväg över natten. Berättar mer om det romantiska dygnet senare. 🙂
Den här gången kommer jag att be om epiduralbedövning tidigare. Förra gången svimmade jag av smärtan och kräktes, så akut behöver det inte vara. Jag hade nog frökenduktigsyndromet och ville vara duktig på att föda barn men i efterhand och nu när den andra förlossningen närmar sig har jag insett att det är inte viktigt att vara duktig på att föda barn. Man gör sitt bästa och lite till. Ibland räcker det och ibland inte. Jag tänker inte lida i onödan och om jag kan få hjälp av epiduralbedövning så tänker jag ta emot den. Sedan är det klart att det för många omföderskor går så fort att de inte hinner få bedövning men då får det vara så. Inget jag kan påverka.
Det vore kul att höra om ni undrar något mer? Jag tycker om att dela med mig av mina tankar och erfarenheter så berätta gärna vad ni funderar över och vad ni vill veta.