Gud vad skönt det var att åka hem igår! Jag förstår mig inte på systemet med delade rum. De är ju gigantiska med egna väggar men istället för en vägg och dörr är det draperi istället, det tar ju inte mer plats att ha en vägg där istället och så får man dela hall och handfat? Kvinnan som bodde på andra sidan draperiet hade väldigt ont och stönade så fort hon rörde sig, hennes man var i rummet i typ 8 timmar och de satt och pratade högt som om de var helt själva. Bebisarna var helt osynkade och väckte varandra hela tiden. Min bebis hann sova i tio minuter innan hennes började skrika och då skrek min i 30 min. Sedan började det om efter 10 min. Hela dagen och hela natten…
Det var mycket mysigare att sitta i korridoren tillsammans med Hans under natten, i vår egna lilla bubbla. När han åkte hem till Sixten framåt småtimmarna kröp bebisen och jag ner i sängen och så låg vi och mös fram till åtta. Det blev ingen sömn för någon av oss men det tog vi igen under gårdagen.
Eftersom jag var mån om att åka hem så fort som möjligt hade barnmorskan och jag vårt utskrivningssamtal redan första kvällen, i tisdags alltså och så fick vi träffa barnläkaren först av alla på onsdagsmorgonen. Hans och Sixten hann komma till SÖS innan undersökningen så vi var med alla fyra. Förutom läkaren så var en AT-läkare med också så inte ens barnmorskan fick plats i rummet. Allt såg såklart jättebra ut och moster Agnes fick beröm för att ha klippt av navelsträngen så fint. 🙂
Hemresan gick utan knorr och det fungerade finemang med både babyskydd och bilbarnstol i baksätet. Jag fick sitta fram. Väl hemma fortsatte bebisen sova fem timmar innan amning och sedan sov han fem timmar till så jag kunde vila massor medan Hans och Sixten lekte.
Hans och Sixten gick iväg en sväng mitt på dagen, hem kom de med fina ballonger till bebisen, fast Sixten trodde att de var hans såklart!
Under eftermiddagen var både mormor, moster Agnes och morbror Henric på besök och bebisen var vaken och tittade massor.
När Sixten somnat för natten åt Hans och jag en sen middag, kycklingsallad som smakade såå gott! Bebisen dvalade i Hans famn så jag hann äta en hel portion innan det var dags att amma igen. Amningen har för övrigt kommit igång jättefint tycker jag. Bebisen åt flera gånger under natten på sjukhuset och dockningsmomentet går allt smidigare, det känns väldigt skönt.
Jag funderar över hur jag ska göra med förlossningsberättelsen. När Sixten föddes var bloggen mycket mindre och mer personlig. Nu har bloggen mellan 1000 och 2000 besökare om dagen och jag känner mig inte lika säker på hur mycket jag vill dela med mig av när jag inte vet vilka som läser och med vilka glasögon. Mina närmaste vänner vill jag allra helst berätta för själv fast jag vill även att andra vänner som jag inte träffar på riktigt ska få veta hur förlossningen gick till. Låt mig suga på den karamellen ett par dagar!