Intervaller på Zinken
Hans och jag har haft två vilodagar från träningen under Helsingforsresan. Jag sprang 400-metersintervaller på bandet i torsdags innan vi åkte och idag var det dags för intervaller igen.
Det är första gången i år vi springer på bana, sköna mjuka underlag. Efter uppvärmning körde vi 400 lagoma meter på 1.50 innan vi drog på tempot. Hans gick inte på max utan hjälpte mig med fasthållningen i första hand. Det räckte till 4 stycken 400m kring 1.18-1.20 på vardera. Vi vilade lika länge som vi sprungit. Som andra del på intervallblocket körde vi 4 gånger 100 meter i maxfart.
Syftet med såna här pass är att chocka hjärtat och lungorna och pressa upp pulsen på max. Studier visar att högintensiv konditionsträning på detta sätt både förbättrar syreupptagningen och stimulerar muskeltillväxt samtidigt som fettförbränningen får sig en rejäl skjuts.
Hans är supersnabb men jag gör så gott jag kan. När jag har kört så där riktigt snabba och långa intervaller och sedan maxar så känner jag att jag måste jobba mer med bäckenbotten. Jag ska ju springa Stockholm Brantaste vilket är ett lopp upp och ner för Hammarbybacken tre gånger. Jag är väldigt snabb nerför och uthållig uppför men det är min bäckenbotten som är den svaga länken, precis som hos många tjejer som fött ett par barn.
Sssssssnabb!
TV-sminkningen från TV4 satt bra.
Vi avslutade med 3 km jogging längs Tanto. Hela Södermalm blomstrar nu, helt fantastiskt!
Nu ska vi duscha och ta på oss gåbortkläderna för min lillasyster Elin fyller 25 år och bjuder på kalas. Sedan ska jag till Rosa Skrot och jobba lite och så är vardagen tillbaka snabbare än vad jag kunde ana. 🙂