Liten kille
Stackars Baxter. Inget blir bra.
Läkaren (noggrann ung kille, samma som förra gången) tittade och kände, undersökte och klämde. Visst, öronen är röda, halsen är lite röd. Provsvaren visar på förhöjda värden. Men inget av detta är egentligen så illa att Baxter skulle vara i så dåligt skick som han är. Många symtom visar på falsk krupp men det är han för ung för att kunna ha. Jaja, det spelar ju i slutändan ingen roll VAD det är son bekymrar honom så länge han får rätt behandling. Nu har vi precis hämtat ut mer bricanyl på apoteket för andningens skull, den kompletterar kortisonsprutan han fick i munnen av läkaren. Sedan behandlar vi en antagen öroninflammation med penicillin. Alvedon och Ipren i kombo blir en härlig cocktail. Bara han slutar gråta, börjar äta och får sova igen! 🙁
Sixten som har minst symtom i humör och sånt är lite röd både i hals och öron men jätteglad så läkaren tyckte att han ska gå till förskolan imorgon. Allmäntillståndet avgör ni vet.
Min egen träning hamnar såklart i skymundan. Vi tar en timme med Baxter i taget och så får träningen komma i andra hand. So be it. Vad gör väl det på en livstid?!