Om att ta sig tid

ag tror att de flesta som har småbarn är överens om hur tufft det kan vara att hitta tid för vuxenrelationen. I vår familj handlar väldigt mycket om praktikaliteter kring barnen, både att släcka akuta bränder och serva med mat och medling och att känslomässigt prata och fokusera mycket på barnen. Om jag ska spinna vidare på det här med vardagsrutiner så är det intressant att läsa om hur olika familjers helger kan se ut. Varannan helg bor Tom som är 11 år här. Dessa helger handlar väldigt mycket om att få det att flyta på med fotbollsträning, kickboxningsträning, kompishäng och födelsedagskalas. Varannan helg när han bor hos sin mamma försöker vi göra precis tvärtom. Mitt jobb kommer alltid först, oavsett om det är vardag eller helg, men annars försöker vi hålla helgerna väldigt fria. Vi bjuder ofta hem kompisar på middag och alla våra vänner vet att de alltid och närsomhelst är välkomna till oss. Vi har alltid extra mat och ett gästrum när det behövs.
Just det där att ta sig tiden till att våga ha helgerna obokade och inte massa aktiviteter inplanerade är nytt för mig sedan jag fick en egen familj. Ju intensivare vardagen blir desto mer mån är jag om kvaliteten på den tid som jag kan fritt förfoga över. Hans och jag äter alltid middag tillsammans på vardagarna och även om vi väldigt ofta äter lyxig middag så anstränger vi oss lite extra på helgerna. 3-rättersmeny och flera timmar vid middagsbordet efter att barnen har somnat är inte ovanligt. Vi tittar aldrig på TV och har inte ens en TV i vardagsrummet. Istället tar vi oss tid att bara sitta ner, äta i lugn och ro och sedan gärna gå och lägga oss tidigt för att titta på någon serie vi just då följer. För oss är det att ta oss tid för varandra.

 När vi är i Skåne i min pappas hus eldar vi i brasan och njuter av tystnaden. Om man bor mitt emellan ett sjukhus, polisstationen och brandstationen är det ovant vid tystnad kvällstid. En ljummen pasta med räkor och parmalindad lax.