På rätt sida Atlanten

Oj vilken trött mamma det är som kommer träffa efterlängtade små pojkar om bara några timmar!
På raden bakom oss på flygplanet satt en barnfamilj där ett barn skrek oavbrutet hela flygresan i 8 timmar. Med ett par timmar kvar till landning började han kräkas och sen spydde han fram till landning. Jag tycker så synd om föräldrarna men lite självförvållat var det kanske då de gav honom så mycket godis och saft för att han inte skulle skrika. Han var inte ens ett år och behövde kanske sova och få hjälp med att sova, inte massa socker och lek. Jag fick typ sympatiillamående som man kan få när någon annan mår dåligt.
Jag var riktigt glad när vi landade och även om det hade varit skönt om vi hade kunnat sova en stund tänkte jag att det var skönt att det inte var mitt barn som skrek så. Det fick bli en tröst i kaoset.
Nu längtar jag så oerhört mycket efter Sixten och Baxter som väntar därhemma tillsammans med mormor. Vi äter frukost på Kastrups SASlounge och strax ska vi boarda sista flygplanet hemåt. Arlanda Express och taxi och SEN är vi äntligen hemma igen. Det har varit nyttigt för mig att få vara utan barnen ett par dagar. Det är nyttigt att få längta ibland. 🙂

Att ha bra skor är typ det viktigaste när man är i New York eftersom man går så mycket. Jag chansade och tog med mig mina nya Merrell. Så sköna och varma boots!