High Line Manhattan

Vi sitter och äter en sen lunch i SAS lounge här på flygplatsen och än är det ett par timmar kvar till planet lyfter. Jag har fått hemlängtan som man kan få när man är bortrest och inte känner sig frisk. Att barnen dessutom är hemma och också mår dåligt spär på saknaden lite. Vi köpte amerikanska supertabletter och mirakelnässpray inför flygningen och jag längtar till att få sova några timmar.
Jag är väldigt sömnkänslig och har svårt att hantera jetlag dåligt. När klockan närmar sig 20 här (02 i Sverige) är jag helt knäckt. Hans berörs inte alls så jag känner mig som en riktig partypooper. Jag har alltid varit en riktig tröttmössa på kvällarna, även i tonåren. Hans har varit en riktigt klippa när barnen varit små och vaknat på natten. Jag har fått sova förutom när jag ammat och Hans har kört nattrejset. Det har betytt oerhört mycket för mig.
Innan vi åkte till flygplatsen tog vi en promenad för att få röra på oss en stund innan alla timmar på planet. Vi gick några kvarter ner till The High Line som är en park anlagd uppe på ett gammalt tågspår. Det är en så häftig idé med konstinstallationer, café och bar och ett långt promenadstråk uppe i luften. Vi har inte varit däruppe med barnen tidigare men nästa gång vi reser hit med dem ska vi gå dit. Det finns hissar upp vid vissa kvarter, annars får man bära vagnen uppför några trappor. Det är så värt ett besök!