Sådärja!

Ja, jag var trött när klockan ringde kvart i sju i morse. Min monstergröt, bestående av över 3 dl olika sorters gryn, blandad med 5 dl vatten och sedan 2 dl hallon och en skivad banan, började bli tung vid de sista skedarna. Illamåendet smög sig på i takt med att botten på skålen syntes allt mer.
Jag var på plats tidigt, redan 40 minuter innan passets start. Men då kunde jag välja en cykel längst fram och slippa stirra in i en svettig tajtsbeklädd rumpa i fyra timmar.
Som ni säkert vet vid det här laget tog det Jörgen Brink 4 timmar att skida sig de 9 milen från Sälen till Mora. En bra tid sett till de senaste åren då man inte får skejta i spåren. Vi fick oss alltså 4 timmar på cykelsadeln tillsammans med två instruktörer och en projektor som visade loppet på väggen.
Min första timme var hur enkel som helst. Bara att köra på. Jag svettades rätt bra. Under den andra timmen slutade jag att svettas, obehagligt! Det började ömma i baken men mentalt kände jag mig stark så jag stod upp den största delen. Den tredje timmen var tuff, jag hade riktigt ont därbak och hamnade i syreskuld utan att behöva köra med speciell tung belastning. Men en halvtimme in i den tredje timmen var det som att jag återhämtade mig. Baken domnade bort så jag kunde sitta ner och vrida på ordentligt med belastning utan att få mjölksyra. Jag avverkade långa block ståendes och kunde syresätta benen riktigt bra. En härlig känsla! Den sista timmen hade jag massor kraft, i med en växel till och sedan gasa in i mål. Sista 45 minutrarna var riktigt lätta trots att jag vred på tung belastning och strävade efter en hög kadens. Så skönt!
Under passet försågs vi med energibars, blåbärssoppa och kanelgifflar. Äkta vasaloppskänsla! Att kunna följa loppet på väggen samtidigt gjorde att jag glömde bort hur långtråkigt det kan vara att sitta på en cykelsadel med ömmande bak. Dessutom var det ett riktigt bra gäng som körde där alla hjälpte till att pusha och peppa grannarna. Kul med bra drag på de andra så att det inte bara är jag som sitter och tjoar…
Det här passet slår sig in på Topp-5 bland de bästa träningspassen i mitt liv. Det är ett mycket bra betyg då jag ju har en ansenlig mängd träningstimmar i bagaget…
När jag stapplat hem på stela ben hade Hans förberett en stor portion pasta med oxfilén från igår. Det var sååå gott!!!