Sixten möter sin första polis
Vi tittar efter sommarhus att köpa eller hyra. Det innebär att det alltid är intressant med “Till Salu”-skyltar längs med vägen, det kan ju vara en riktig pärla.
I söndags morse gav sig H ut för en löprunda längs med grusvägarna runt åkrarna. Han passerade ett hus med den lockande skylten vid brevlådan och bestämde sig för att kika in genom fönstret. Gräset var högt och huset såg obebott ut. H tittade in genom ett fönster, ett till, vid det tredje fönstret såg han att allt linne var utrivet ur linneskåpet och att det var skitigt på golvet. I övrigt var huset iordninggjort för visning. H insåg att det kanske var någon hemma och kom på sig med att stå och fönsterglutta så han knackade på fönsterrutan. Då brakade det till i rummet bredvid, något fladdrar till vid fönstret och någon sekund senare, från bakgården, kommer en buskig man löpandes med stora kliv ut på grusvägen och vidare på rapsfälten.
Allt går så fort och H fattar att han skrämt en inbrottstjuv på flykten. Han går in i huset och ser att tjuven lyft på alla madrasser (gömmer folk fortfarande pengar där?) och letat i alla skåp efter värdefulla föremål. Han låser så många dörrar han kan, alla dörrar till stall, uthus, gästhus och boningshus stod på vid gavel och joggar hem till mig full av adrenalin.
Vi ringer till polisen som kommer med två bilar några timmar senare och vi möter upp dem vid huset för att berätta vad H har sett, visa hur mannen rörde sig och lämna vittnesmål. Sixten tyckte att allt detta var väldigt spännande och tittade på polisens skjorta med stora ögon! Sen var han ju stolt över sin pappa!
Sixten möter sin första polis