Sixtens bästa stund
Vet ni när Sixten trivs som bäst?
På morgonen, vid åtta, när han väckt mig genom att slicka mig i armhålan, och har fått mat, står Sixten på min mage. Ja, han står på min mage. Jag håller kring midjan och han står. Han hoppar. Han vill att jag ska lyfta upp honom i luften. Han drar upp benen och skjuter sig iväg genom luften. Han landar på min mage, stående såklart. Skjuter sig iväg igen. Landar. Detta sker samtidigt som Sixten, som en besatt, stirrar på tapeten bakom mitt huvud. Och garvar. Han garvar så han kiknar. Vi vilar 10 sekunder. Då sätter sig Sixten ner, mitt på min mage, lägger huvudet på sned och tittar mig rakt i ögonen. Tiden stannar.
Det smattrar till i blöjan.
Det gör inget. Upp och stå igen. Ta sats. Hoppa upp i luften. Och garva. Denna procedur upprepar Sixten tills jag är så hungrig att jag inte står ut. Eller tills Sixtens blöja säger ifrån.
Stunder som dessa, då trivs Sixten som bäst.