Tankar om att leva SITT liv

Det känns som att jag allt som oftast nämner hur mycket Hans jobbar och reser men jag hoppas att det inte framstår som att jag tycker att det är jobbigt. Vi lever i en relation där vi båda strävar efter att alltid hjälpas åt utifrån våra förutsättningar så att vi båda kan satsa till 100% på våra projekt. Vi har stor hjälp av familj och vänner och barnvakter för att kunna få ihop våra liv på ett sätt där vi båda är nöjda. Även om det innebär att jag ofta är hemma ensam på nätterna med barnen och till och med missat vilken stad eller ens land Hans befinner sig i så blir det jämlikt då jag ofta går hemifrån så tidigt på morgonen, vid 05 att barnen inte ens vaknat och Hans blir ensam. Med mitt nya företag och de tjänster jag erbjuder så innebär det också mycket helgarbete och då är Hans ensam med barnen när jag är borta. När vi sätter oss på planet till Egypten i mitten av december har jag jobbat varje dag i 6 veckor på raken. Men jag försätter mig inte i en offerposition, jag har själv valt att leva mitt liv på detta sätt. Att leva ihop med en partner som kan ta ett jämlikt ansvar i relationen är för mig den största och viktigaste förutsättningen för att kunna genomföra allting jag vill.
Många ser livet som en kamp, en vild hund som ska tämjas, ett berg som ska bestigas, så fort man når ett mål så måste man sträva framåt mot nya utmaningar med piskan på ryggen. Så tänker inte jag. Jag ser mitt liv som en resa och jag vill få ut så mycket som möjligt av det. Jag vill kunna njuta av här och nu, kunna blicka framåt mot nya upplevelser. Jag vill aldrig träna för att någon annan ska bedöma mina resultat, jag vill inte att forma min kropp utifrån någon annans kriterier. Jag tränar för min egen skull, för att kunna bli mitt bästa jag.