Amen kolla på mig då!
Igår kväll, 1 år och en vecka gammal tog Sixten sina första steg. Och det var inga få steg. Plötsligt knatade han runt runt i lägenheten, över alla trösklar och 180-gradiga vändningar var inga problem.
Men så kom natten och Sixten glömde bort att han kunde.
Idag har han krypt, krypt och krypt.
Men vad gör väl det när vi har både foto och film på spektaklet som bevis.
Jag då? Jag låter som marockansk kvinna på filmen som tjoar och tjimmar och skrattar och gråter om vartannat. Det här var stort. Riktigt stort.