En vanlig dag i Makrigialos

Idag har det varit tomt vid poolen eftersom de allra flesta åker hem kring eftermiddagen. I kväll fylls det på med nya norrmän, danskar och svennar som kommer med bussen från flygplatsen. Vi måste muta in vårt revir så att ingen nykomling tror att de får ta vår stora solbädd i skuggan. Den är vår liksom.

Vi badar i havet varje förmiddag. Idag var det stora vågor som kittlar skönt i magen. Sixten jublar när vi hoppas i skummet. Baxter flinar mest. Han vill möta vågorna med ryggen och gillar inte när han kan se dem komma. Några timmar i poolen och på vår fantastiska solbädd gör att dagen känns kort, plötsligt är det eftermiddag. Det är sorgligt tycker jag.

Efter en jättegod kycklingsallad nere i restaurangen till lunch sövde jag Baxter uppe i lägenheten. Jag bytte om till träningskläder och lämnade familjen på balkongen. Dags för träning!

Det visade sig att gymmet har stängt på torsdagar men istället för att byta tillbaka bikinin tog jag på mig pulsbandet och Polarklockan och gav mig iväg med löparskorna. Det går långa strandpartier längs med Makrigialos kust, växlande sandstrand och stenstrand. Sedan kommer klippartier och ett berg. Mer stenstrand. Lång stenstrand. Tomatplantager. Från turistortsplotter till pittoresk medehavsby till landsbygd. Så häftigt!
När det är så varmt som nu; upp mot 35-36 grader är det viktigt att hålla koll på intensiteten i passet och därför använde jag mig av min pulsklocka. Först körde jag 16 minuter ren löpning i ena riktningen med 178 slag som högsta uppmätta puls. Den pulsen motsvarade väldigt hög ansträngning och fick bli mitt riktvärde för resten av passet. Jag räknade snabbt ut att 174 slag är 87% av min uppskattade maxpuls: 225-ålder och en lagom nivå för detta pass i värmen. Resten av löppasset blev således ett pulsintervallpass där varje intervall gick ut på att nå 87% av maxpuls. I viss terräng tar det 2 minuter, på asfalt upp till 4. Sedan gick jag till pulsen underskred 80% (160 slag) för att springa upp pulsen till 87% igen gång på gång. Ett enkelt och roligt sätt att variera löpträningen och ta bort fokus från tidsaspekten. Tiden är oviktig i detta sammanhang. Det är kroppen ansträngningsnivå som är i fokus.
Jag hann 5 stycken intervaller innan jag nådde hotellet igen och pulsklockan visade 35 minuter löpning. Då körde jag det korta varvet av mitt effektiva utomhusträningspass vid solstolen. 30 sekunder per övning utan vila mellan. Så himla bra! Baxter sov is kuggan medan Hans och Sixten tränade hundsim.
De tjocka mammorna blängde med sin allinclusiveläsk i muggen där jag stod i plankan bredvid dem men det är inte mitt problem. Alla väljer själva hur de vill tillbringa sin semester. Jag tycker att balans är viktigast och därför tränar jag även när jag är bortrest. Sedan är poolen extra skön efteråt och maten smakar extra gott, det gör det extra värt tycker jag.