Mot Åre

Hans började på ett nytt jobb i februari samtidigt som jag har växlat upp tempot i mitt eget företag så de senaste veckorna har varit lite väl intensiva. Det är grymt att ha möjlighet att kunna styra våra tider själva så att vi kan hämta barnen klockan 15 på förskolan och liknande, och sedan att kunna sitta och skriva på kvällarna innan vi tittar på någon serie innan vi somnar. Men nu väntar en hel vecka uppe i Åre för oss fyra, längtan är stor!
 
 Skidskola, bastu, matlagning och pulkaåkning står på schemat och så ska vi fira Hans som fyller år på söndag. Vi har hyrt samma hus som förra året, med bästa läget för en barnfamilj; mitt i backen i Björnen.
 
 Sixten och Baxter har längtat efter att få åka skidor igen och Sixten som har åkt skridskor en gång i veckan hela vintern med sin fina förskola har höga förväntningar på sina skidåkarskills. När jag gick min skidlärarutbildning fick vi lära oss att barnen inte ska åka med sele, det finns ju olika filosofier med sele. Vi åkte med barnen mellan våra egna ben förra vintern men nu tror vi att båda gräbsen kommer att kunna både svänga och bromsa själva. Det ska bli så spännande att se barnens utveckling på skidorna denna vinter. Jag har en dröm om att inom ett par år kunna flyga ner till Alperna med barnen en vecka, snacka om att vara motiverad till att nöta barnbacken tills dess!
 
 När har era barn kunnat åka själva i backar och både kunna svänga och bromsa?